Jag vet inte var jag ska börja för att berätta och kunna beskriva i detalj hur jobbigt det har varit för mig som ofrivillig barnlös.
Någonstans måste jag börja så jag får nog berätta för er kära läsare det år då vi planerade att skaffa barn. Jag var nog då 23 år gammal och redo för barn. Vi hade då varit i sambo ca 5 år och inte då varit redo. På den tiden gick jag på P-piller och det var nog det värsta jag har gjort i mitt liv.
Jag blev snabbt gravid och dum som jag var så spred jag detta till alla i min omgivning. Så klart folk visade glädje och gratulerade mig för det. Det gick inte många dagar så började jag att blöda. Jag gick nämligen igenom ett missfall för första gången. Jag tänkte inte så mycket på det då jag trodde att det var normalt med missfall. Egentligen är inte missfall så vanligt som läkare vill påstå. Speciellt första barnet är inte så vanligt det är mer när man planerar fler graviditeter som missfall kan förekomma. När du får missfall vid ditt första graviditet då ska du verkligen vara vaksam. Låt ingen läkare vifta bort dina problem gällande missfall utan ta varje missfall på största allvar.
Efter missfallet blev jag väldigt sjuk och illamående under en längre period. Minns inte hur länge jag mådde dåligt men jag kunde inte leva normalt efter det. Jag vet själv inte vad som hände med min kropp efter missfallet och ingen läkare tog mina problem på allvar. Jag satt alltid och funderade över hur jag kunde vara så ensam på jorden med en kropp som inte fungerade. Jag kan säga att efter första missfallet blev jag bara mer och mer sorgsen för varje dag som gick i mitt liv.
I denna blogg kommer jag dela med mig allt om ofrivillig barnlöshet och min väg till att föda ett barn. Än har jag inga barn och det har gått flera år sedan första missfallet. Jag har nämligen haft 3 upprepade missfall. Två av missfallen är naturlig graviditet och 1 av dem var genom ivf. Den senaste graviditeten var genom ivf och i dag är jag över 30 år gammal. Jag har precis fyllt 40 år och är fortfarande ofrivillig barnlös.